Personaltätheten…

är hög ibland. Två elever/två lärare, låter väl rätt bra?

Jag försökte jobba i mitt rum men det var svårt med alla glada skratt som ekade ut från lilla studierummet bredvid: Där satt Pontus och Gustav tillsammans med fröknarna Michèle och Cia och hade roligt med matematik!

/Maria

   
 

Sankt Martin och Lyktfest

IMG_4168

En fint och viktigt inslag i höstmörkret är Sankt Martins dag den elfte november, som vi firar med lyktfest. I alla waldorfskolor uppmärksammas det inspirerande helgonet Martin av Tours, som levde på 300-talet i den romerska provinsen Pannonien i en stad som nu ligger i Ungern. Martins far var romersk härförare, och det var självklart att Martin skulle följa i faderns fotspår. Han gjorde också snabb karriär i det militära, men lät döpa sig och blev kristen vid 18 års ålder efter att han fått en uppenbarelse: Han och hans kamrater mötte en tiggare som var frusen. Martin tog då sin mantel och delade den i två delar med sitt svärd, och gav riddaren halva manteln trots att kamraterna hånade honom. På natten därefter såg han i sömnen hur Jesus hade den halva manteln på sig, och när han vaknade på morgonen var manteln hel. Martin lämnade armén och blev munk. Hans missionerande gjorde honom mycket populär, och när folket i Tours, Frankrike ville välja honom till biskop gömde han sig bland gässen i ett uthus för att slippa undan – han var inte så mycket för det där med offentligheten, tror jag. Men gässen kacklade och folket hittade honom och övertalade honom att bli biskop. Det är enligt legenden anledningen till att man ofta äter gås den här tiden, som straff för att de avslöjade honom – Mårten Gås! Händelsen lär ha utspelat sig den 11 november 371.

Som ni kan förstå finns det en rik skatt att hämta fantasi- och känsloväckande bilder ur här: tänk att våga gå emot de hånande kamraterna! Att ge av det man har för att hjälpa någon, till och med skära sin mantel mitt itu! Och att lämna en utstakad bana för att följa sitt eget hjärta. I Waldorfskolan talar vi om att dela med sig, och de minsta barnen får göra lyktor för att kunna dela med sig av ljus och värme. Det bjuds också på pepparkakor.

När jag satt i mitt rum på onsdagmorgonen hörde jag plötsligt sång, och plötsligt var rummet fullt av barn med lyktor:

IMG_4171

Jag bjöds på pepparkakor, och stämningen var mycket högtidlig.

Barnens långa tåg ringlade vidare, genom hela skolan, in i alla rum och alla fick del av sången och pepparkakorna.

IMG_3206

Hur skulle vi klara en mörk november utan Lyktfesten???

/Maria

Kurs i HjärtLungRäddning

Alla på skolan har under två dagar gått en kurs för att vi ska bli ännu mer trygga i vårt arbete med barnen. Vi har lärt oss om livräddning, skallskador, fallolyckor, brännskador, blödningar, vad man gör när någon satt i halsen med mera. Många av oss hade redan kunskaperna, men eftersom de är färskvara och riktlinjerna för hur man agerar vid en olycka förändras ibland behövde vi uppdateras.

All personal delades upp i grupper. Först var det några av lärarnas tur:

IMG_4187IMG_4189

När något svårt händer – jag tänker på olyckan med vår lille elev i förskoleklassen för några veckor sedan – känns det bra att göra något konstruktivt, något som kan kännas läkande och ge kraft. Det var därför vi bokade in den här kursen.

Nu känner vi oss tryggare och det var ett positivt sätt att hantera oron som väcktes i oss alla efter olyckan.

Igår (torsdag) var det assistenternas och fritidspersonalens tur att gå kursen. Då gick lärarna ner på fritidshemmet och vikarierade. Märkte ni som kom och hämtade att fritids var fullt av ”ny” personal, dvs en massa lärare? Jag är efter denna eftermiddag full av beundran för vår kompetenta fritidspersonal, som får allt att gå så smidigt och lugnt till. Jag var alldeles slut efter denna mycket trevliga eftermiddag, hur sjutton gör de för att få allt så lugnt???

Eftersom jag hade så fullt upp med att vara tillsammans med härliga ungar hann jag inte ta några bilder…

Det är nog inte bara jag som känner en oro i luften denna höst: alla flyktingar, all oro och all förtvivlan som liksom vibrerar i luften. Det bästa sättet att hantera en sådan känsla av annalkande katastrof som finns i hela världen omkring oss är att göra något konkret. Något som är gott, som skänker trygghet och ger hopp för framtiden.

Det känns fint och läkande att vara här på skolan, mitt bland alla barn som lever här och nu. Vi hinner inte oroa oss så mycket, vardagens alla bestyr upptar oss helt och det går inte att fastna i grubblerier. Kom gärna och hälsa på och ta del av den goda stämning som finns här. Den är gratis, vi bjuder!

Igår kväll var Anton Kimpfler, författare och journalist, här på skolan och föreläste för oss om religion, mänsklighetens utveckling och möjligheterna till samförstånd och förståelse. Det var oerhört intressant och rykande aktuellt i dessa dagar, och gav kraft och hopp inför framtiden. En känsla av tillförsikt.

Anton brukar komma varje höst vid den här tiden. Missa honom inte nästa år!

/Maria

Klassrumsbesök

Igår var jag inne i tre av våra klasser – 1:an, 2:an och 3/4:an. Åh vad roligt det var!

I klass 2 har de gjort i ordning en affär. Barnen har tagit med sig olika tomma förpackningar hemifrån med saker som man kan köpa i en affär. De visade stolt upp hur de hade fyllt mjölkförpackningarna med vatten för att det skulle kännas som ”på riktigt”. De hade prissatt varorna, gjort egna pengar och tillsammans byggt upp en fin affär, där man kunde komma och handla med inköpskorg och allt. De turades om att handla, och dessutom var det en viktig del i det hela vad de skulle laga av alla råvarorna! Hur gör man pannkakor tex?

Hur har de lärt sig att räkna så bra och så snabbt i huvudet? Jag blev riktigt imponerad! Stämningen var glad, avspänd och koncentrerad. Alla hjälptes åt, övade sin logiska förmåga och huvudräkning och hade roligt!

IMG_4122 IMG_4123 IMG_4126  IMG_4129 IMG_4134 IMG_4146 IMG_4148 IMG_4152

°°°°°°°

I klass 3/4 var stämningen en annan: där är barnen inne i den forntida gudavärlden. Det är kraft och energi, avskalat och mäktigt. Se bara de starka orden som inleder Völvans spådom:

IMG_4112

Tänk er det kraftfullt reciterat, med trästavars klang mot golvet som rytmisk accent. Fullt av allitterationer som barnen görs uppmärksamma på, fullt av fantasiväckande bilder (hur var det egentligen när ingenting fanns?) och med en rytm som inte är enkel utan kräver uppmärksamhet och fokus.

Klassen var lugn och glad. När Ola med stor inlevelse och delaktighet från eleverna hade berättat om världens skapelse enligt den nordiska mytologin, började barnen arbeta. Jag som lärare vet hur vanskligt det kan vara med övergångar, från den cirkel som vi satt i när Ola berättade, till arbetsplatser och eget arbete – ändå gick det så lugnt och avspänt till!

°°°°°

Så var det dags för lunch, och den fick jag äta tillsammans med klass ett i deras fina klassrum. Där var det alldeles tyst, åtminstone först: alla tuggade idogt och det fanns inte så mycket lust till prat – man måste ju få i sig den ugnsstekta laxen och potatisen!

De små klasserna här på skolan äter i sina klassrum. Maten körs ut på vagnar och man hjälps åt att duka och servera maten. Det blir lugnt och fridfullt för de mindre barnen och de äter mycket!

 IMG_4167

IMG_4165

En hälsning från en glad Vanessa!

/Maria

David deltar i skol-sm i Rubiks kub!

IMG_2765

Tänk att man kan vara så snabb med att lösa Kuben! David i klass 7 ska till och med tävla, med sin skarpa hjärna och snabba fingrar tror vi att han har en mycket god chans att komma högt på prispallen.

Finalen går av stapeln lördagen den 21/11 i Skara, då kommer vi att heja på honom allt vad vi orkar!

/Maria