Månad: juni 2015

Idag hade vi en stor konsert där alla barn i skolan deltog. Det var sång, eurytmi, instrumentspel och som avslutning en favorit i repris… Salen var full av förväntansfulla föräldrar och pirriga elever:

Malte inledde med några väl valda ord, och sedan var det de små ettornas tur. Tillsammans med eurytmifröken Helena och fröken Anna-Karin gestaltade de en sång med rörelser:

Stor inlevelse och koncentration.

Sedan var det dags för klass två/tre. De hade arbetat med en saga, och alla kunde orden utantill och visste vilka rörelser som skulle göras. Rolig var den också!

Klass fyra hade arbetat med stavrim. Det gör man i fyran på Waldorfskolan, det ingår när klassen arbetar med nordisk mytologi och det passar så bra in i elevernas utveckling:

 

Klass 5/6 framträdde också med stavar och eurytmi:

Tre flickor från klass fem sjöng, och en sjätteklassare spelade piano:

Klass nio gjorde uttrycksfull eurytmi till en dikt, så vacker att den förtjänar att skrivas här:

”Om jag hade en säl till vän, så skulle jag kunna vara du, Nanouk.

Om jag stötte hirs framför min hydda, så skulle jag kunna vara du, Fatou.

Om jag sökte en brunn i öknen, så skulle jag kunna vara du, Ahmed.

Om jag drömde under min spetsiga hatt, så skulle jag kunna vara du, Li-Yu.

Om jag bodde högst upp i en skyskrapa, så skulle jag kunna vara du, Jimmy.

Om min farfar hette Svarta Örnen, så skulle jag kunna vara du, Shapian.

Kom vänner, kom till mitt land.

Kom vänner, kom till mitt hem.

Kom, kom in i mitt hjärta.

Ute på gården ska vi svänga runt.

I våra händer håller vi världen.

I våra händer håller vi morgondagen.

Och vi ska bara ha ett land.

Och vi ska bara ha ett hem.

Och vi ska bara ha ett enda hjärta.”

Henri-Pierre Hemmerling, 9 år

Malte inledde hela konserten med orden: ”Se och hör inte bara det som sker här, försök också att märka det som sker mellan raderna!” När klasserna visar upp det de har övat på är det inte bara resultatet som de visar fram, det är också allt det hårda arbete som ligger bakom. Alla trösklar som har trätts över, all vånda inför att stå där framför publiken, alla känslor av misslyckande och bristande tilltro till den egna förmågan som till slut utmynnar i att klassen står där – och kan allt! Vi tränar koncentration, minne, artikulation, mod, koordination, närvaro… allt som ser ut som ”bara” ett enda konstnärligt övande är egentligen ett övande av allt det som en människa behöver kunna för att leva sitt liv, för att hitta strategier för inlärning och mod att våga stå för sig själv och sina förmågor. Vår metod är att genom det konstnärliga öva allt man behöver kunna!

Nu ser vi fram mot avslutningen nästa torsdag klockan tio. Då blir det mer sång, avsked, glädje och förväntan! Välkomna!

/Maria